En ledig dag med sovmorgon, "hemma-plock" och så hundträning på klubben...

 

Idag var det fyra som skulle träna framåtsändande så Ida och jag hängde på för att se hur det skulle funka med ordentlig grupp. Eftersom jag inte känner att jag har problem med att styra Ida så gjorde vi först en inkallning genom gruppen. Jag såg att hon tvekade strax före gruppen, då la jag på mer "heja-rop" och fick henne att öka farten och inte bry sig om gruppen. På tillbakavägen körde vi saktabiten från ca 5 m före gruppen och när hon gick bra så ropade jag "bra" och skickade iväg kongen framför henne. Efter att åter igen vänt henne så gjorde vi framföring - galopp - saktagående, det gick hyfsat men hon stannade vid gruppen så jag fick säga "sakta" men då fortsatte hon och när hon gått sakta mågra meter kastade jag kongen framför henne. På samma sätt gjorde vi på tillbakavägen men då funkade tempoväxlingen bra och hon fortsatte saktagåendet bra...när hon nästan var framme vid plankanten kastade jag kongen framför henne. Visst var jag såååå sugen att göra en gång till men jag lyckades bärga mig och avslutade när det var bra. Hurra!

 

Gnista fick träna det vanliga, dvs lek med handske, position och ligg. Leken gick som vanligt bra men jag tar det lite lugnt eftersom hon inte har så mycket tänder kvar. Positionen går jättebra, i början är hon sned och en bit ifrån mig men efter ett par belöningar så sitter hon där hon ska. I dag kunde jag gå flera steg med full kontakt och i god position. Vi fortsätter att jobba med klickern i det här momentet, jag klickar när hon går som bäst och så får hon korv. Ligget går också bra och efter några upprepningar så ligger hon kvar också.

 

Igår fick hundarna märgben och det har jag blivit påmind om idag...inte så trevligt, tur att jag har varit ledig så att vi kan gå ut ofta...

I kväll var det sök, äntligen efter ett långt uppehåll! Jag känner att det är läge att ta ett krafttag nu för jag tänkte anmäla Ida till appellsöket i Åre den 30/9.

 

Hur gick det då? Jo faktiskt ganska bra för att inte tränat det på ett tag.

Jag valde att de första fyra skicken ha figuranter på 10-20 m, sittande bakom träd, så skulle Ida ta sin egen rulle. Det gjorde hon men hon väntar en stund för att se om "det verkligen är säkert att det inte blir belöning första gången hon kommer". Men då jag har gått fram en bit i rutan så tar hon den egna rullen och kommer. Avlämnar bra, jag håller ut handen och oftast kommer hon dit och sopttar ut rullen, vid något tillfälle tendenser till att spotta ut den lite tidigt. Ingen fara men något som jag får hålla koll på. Hon var inte så farlig med slaskande på figuranterna så det har nog blivit bättre verkar det som. Det femte skicket skulle vara en hittaövning på djupet, Ida var lite tveksam ut men hon jobbade sig ut och fick konglek och  leverpastej. Eftersom hon varit tveksam på det femte skicket så valde jag att ha en flyende på det sjätte och sista skicket. Jag sa till om att figgen skulle springa så fort vi kommit ut på stigen, då skulle jag säga "sök" precis innan figgen började springa för att "ladda" ordet, men det missade jag. Det gick bra ändå men jag ska försöka tänka på det till nästa gång.

Idag jobbade vi inte alls med någon skogslydnad utan jag tog henne i halsbandet eller kopplade henne vid transporterna. Jag ville ju lägga fokus på markeringar och att springa ut och inte på mig.

Det märks att hon har förstått att påvisen är lika med belöning för där vill hon snabbt ut, bra!

Med andra ord är jag riktigt nöjd med madammen, får vi bara ett antal sökpass till i ryggen innan tävlingen så ska det nog gå vägen, MEN jag ska nog inte bara förlita mig på söket utan jobba upp en bra budföring också!!!!!

 

Gnista har fått tagit det lugnt idag men i morgon är det hennes dag....

Jobbade idag också vilket innebar skogspromenad på lunchen och efter jobbet. Det ligger så bra till att jag har fina skogsstigar att låta dem rasa av sig på där. Det finns i och för sig en del rådjur där men Gnista har ännu inte blivit intresserad (hoppas på att hon inte blir det heller) och Ida kan möjligen springa efter en kort bit men ger sig snart (peppar, peppar...). Så var det hem, byta om och ge sig iväg till klubben för tisdagsträning. Ska väl kanske säga att det regnade idag, ett skönt regn för det var ganska varmt och vindstilla. 

 

På klubben så började jag med Ida, där var det vänstersvängarna som vi filar på. Dels med klicker+korv och små delar av svängarna och dels så jobbade jag med kongbelöning. Jag har kommit på en orsak till att hon tappar bort mig i vänstersvängarna...jag belönar ofta/för det mesta med att kasta kongen åt vänster och tittar hon på mig så har hon inte koll på den i vänstersvängarna. Jag provade med att kasta den åt höger direkt efter en vänstersväng några gånger och då fick hon upp blicken bättre. Det är ju det där med att inte fastna i en slags belöning utan belöningar ska vara oväntade...

Sen jobbade vi på inkallningarna, jag tycker absolut farten har blivit bättre. Nu kastar jag inte kongen direkt efter kommandot utan kan vänta till halva eller mer än halva. Jag ropar "bra" när hon har bra fart och kastar kongen bakom mig. Någon gång ibland får hon komma in vid sidan och sitta innan jag kastar kongen. Det känns som om det börjar lossna!

 

Gnista fick börja med att leka med handsken i ett snöre, hon tyckte att det var kul. Så fick hon vinna och jag smög mig på henne och vi lekte en liten lek, försökte hon springa bort från mig så sprang jag ifrån henne. Min tanke är att det alltid är jag som "styr" leken, att det är min lek vi leker. Jagar jag henne så är det bara ett par steg innan jag vänder och hon får jaga efter mig. Så här långt har det gått jättebra och hon har inte velat "äga" sakerna någon längre tid. I leken är jag väldigt aktiv med kroppsspråk och spring.

Tjejen drog så bra i handsken att ännu en av valptänderna åkte, en av premolarerna (tror jag de heter) i underkäken...skönt...nu är hon då bra tandlös...men hon kampade på lika bra för det...

Efter leken tränade vi lite position vid sidan och då främst att befinna sig på min vänstra sida och ta kontakt. När hon gjorde det så klickade jag och belönade med korv. Duktig som vanligt förståss. Sen blev det lite ligg, fast bara lite...

 

Medan hundarna fick ligga i bilen och pausa så var jag mottagare på budföring, alla hundarna gick så fint. OK, ett par såg mig inte...eller så hade de kanske glömt bort vad de skulle göra...men efter en påminnelse om att jag fanns till gick det jättebra.

När jag kom av planen hade Granat med mattar kommit, stoooor har han blivit. Efter en stund fick Gnista och Granat busa loss lösa. Men Gnista är ju en riktig en, i början tog hon varje tillfälle att ställa sig över honom och bara morra. Men efter en stund så lekte de mer på lika villkor och hade jättekul. Så nu är Gnista trött.

 

Avslutningsvis tog jag ut Ida igen för fritt följ som kändes riktigt bra, även i vänstersvängarna. Hon trängde något och hoppade i språngmarchen men över lag riktigt bra. Snabba inkallningar blev det också ett par stycken och de var också bra.

Eftersom Ida ville springa mer efter kongen så gjorde jag ett par framåtsändanden. Först ett med saktabiten bara, då tappade hon riktningen lite. Men när jag sen gjorde en med framföring-galopp-sakta så var det kanon och när jag gjorde om det blev det ännu bättre. Nu är det bara att hoppas att vi kan få komma igång med brukstävlandet så att vi kan få användning av våra fantastiska högre/elit-moment... Ida var fortfarande inte nöjd med spring så jag kastade kongen, vände bort Ida, höll i halsbandet, visade med handen och skickade på "ut" när hon tittade åt rätt håll. Bäst blev det när hon inte såg vart kongen hamnade för då sprang hon nämligen ut halvhjärtat och så hittade hon kongen och blev så glad. Då fick hon se att matte minsann vet vart grejorna ligger!

 

I morgon är det sök! Äntligen!

Efter en arbetsdag bar det av ut i skogen. Först för en prommis med pinnstig...vi gick en stig och med hundarna springandes framför mig så släppte jag spårapporter bakom mig. På tillbakavägen så tänkte jag se om de spontant uppmärksammade pinnarna. Det var Gnista som hittade den första, först sprang hon över den men tvärstannade och så jobbade hon sig fram till den, tog upp den och kom med den. Även den andra var det Gnista som hittade, Ida gick nämligen mest med högt huvud och tittade på högre nivå och kunde inte förstå vad det var Gnista hittade och fick korv för...man brukar ju säga nåt om blondiner....men vad vet jag..... En pinne hittade Ida i alla fall och Gnista hittade tre.

Så fick hundarna vänta i bilen medan jag la spår till Gnista. Medan vi väntade på att spåret skulle ligga till sig testade vi nya, mindre apporten, tänkte leka lite med den för att öka Idas fart i utgångarna. Med Gnista som konkurrent så gick det riktigt snabbt och Ida blev riktigt angelägen att snabbt komma till apporten. Nu är frågan om det kan överföras till appellplan.

 

Mycket folk var det i skogen också, först kom Pecka förbi och stannade och pratade lite sen kom Lotta med mina vattenskålar och klickrarna som jag beställt från Canis. Hon och Hanna fick också se Gnista spåra.

 

Gnistas spår fick ligga i ca 50 min och gick i lätt skogsterräng och efter ca 30 m över en grusväg. Min tanke var att en valp har ju inga förutfattade meningar om hur ett spår ska gå så det borde ju inte vara några problem. Så var det en vinkel och i slutet en spårapport som vi ju lekt med tidigare. Totalt kan spåret ha varit ca 75 m.

Jag tyckte att Gnista hade mer bråttom, det kan ha berott på att hon inte fick någon ordentlig lugnande paus i bilen innan spåret. Det kan också bero på att hon har blivit mer självsäker.

Upptaget gick som vanligt kanon, hon går framför mig och när hon kommer fram till spåret så gick hon över det och tvärstannade efter ca ½-metern och gick tillbaka och följde spåret. Följde spåret bra men som sagt lite snabbare.

Vid grusvägen syntes det att hon fick problem, men det tror jag berodde på motvinden. Innan övergången hade hon haft näsan lite högt och vid grusvägen så gick det ju inte längre att gå med hög nos, hon försökte lösa det men tyvärr kom en pust från andra sidan vägen och då var det ingen idé att vänta på att hon skulle sätta ner nosen. Jag får tänka till lite bättre nästa gång jag testar detta.

Resten av spåret gick bra men lite snabbt och slutpinnen markerade hon så fint, men så ville hon fortsätta spåra...med pinnen i munnen...

Halv nio i torsdags kväll efter valpkursen jag har ringde jobbet och sa att jag inte behövde jobba i helgen, HURRA! Så hem, röja undan diskberget och packa. Ett tag funderade jag på att åka på natten för att vara framme till morgonen men så beslöt jag mig för att sova några timmar och sätta väckarklockan på väldigt, väldigt tidigt i stället. Klockan halv sex var vi iväg mot Borlänge och SM....

 

På torsdagen hade regnet bara vräkt ner i Borlänge så jag var lite fundersam över hur vädret skulle vara och om tältning skulle funka. Min "plan B" var i alla fall att jag alltid kunde sova i bilen i så fall. Nu behövdes inte det för vädret höll sig under helgen och det var riktigt skönt att tälta, sov gott gjorde vi också. Hundarna av utmattning och jag fick väl lite hjälp av alkoholen...

 

SM då? Jo jag hade det såååååååå kul, det är fantastiskt vad folk man lärt känna under åren och vad jag har lärt mig av dem. Det var härligt att se dem igen och SM'et är ju en trevlig träffpunkt för hundfolk från hela landet. I år la jag mest tid på att "mingla" runt eftersom jag varit osäker på om jag kunde åka hade jag inte planerat om det var något speciellt jag ville se. Lite sök-, spår- och rapporthundslydnad såg jag, en aning IPO-skydd och så de flesta hundarna i svenskskyddet.

Jätteinspirerad blev jag så nu gäller det bara att ligga i!!!!!!! En idé som föddes var att försöka tävla Gnista i alla tre appellgrupperna, dvs spår, sök och rapport, innan hon blir 18 månader och vi kan gå vidare. Undrar om det går? Jag ska nog testa...

 

Hundarna då...jo de var med och på fredagen fick båda följa med varvat med bilsitta. Då var det inte så jättemycket folk så det funkade bra. På lördagen däremot så var det mer folk så Ida fick mest sitta i bilen medan Gnista fick vara med och miljöträna större delen av dan. Hon är då riktigt rolig, lugn och balanserad finner hon sig i allt....ja det är klart, med den här matten är man väl illa tvungen att göra det... Visst lite lek säger hon ju aldrig nej till men inte en gång att hon blev rädd för något, kanske tyckte hon att Norpatorps Zatir var lite stor och imponerande först men snart så skulle hon busa med honom också. Å den fantastiska lilla tjejen är MIN!

Ida fick inte vara med så mycket på lördagen för hon växer så dant när man går förbi alla skällande bilar, ju mer de skäller på henne desto mer åker svansen upp, raggen reser sig och hon utstrålar divighet och då är hon inte så värst kul. Så det där om att ta för sig som vi jobbar med på lydnadsplan behöver vi inte jobba med i dessa situationer. Men Ida är ganska nöjd ändå tror jag...

 

Nu är jag hemma och är lite trött, det ska bli skönt att lägga sig i kväll! Men nästa år då SKA jag på SM igen och jag ser verkligen fram emot det då det går av stapeln i Piteå!

Idag hade jag och Gunilla tänkt att det skulle bli lite spår men det dök bara upp en massa saker att fixa med på klubben och så var klockan allt för mycket så det får bli en annan dag i stället. Kanske hinns det med i morgon efter jobbet och före kursen som jag ska ha...hoppas det. Men då blir det på egen hand eftersom det blev till att jobba i morgon.

 

Ida tränade jag lydnad med. Faktiskt känndes det bättre, jag behövde nog sätta på pränt att jag och Ida inte riktigt var på samma nivå när vi jobbade. Visst gjorde jag dumheter men jag försöker verkligen få henne att ta för sig och tycka att det är skoj att göra det.

Inspirerad av Lotta plockade jag fram klickern som jag äntligen hittat efter att den varit borta (har nu beställt ett helt gäng så att jag kan ha bort dom...) Med Ida klickade jag först in fingret som target, det gick förvånansvärt snabbt. Förut när jag försökt få henne att "bjuda" på sig så har hon inte varit så värst initiativrik så det har varit ganska tråkigt att vänta på beteenden, men idag hände det saker! Hon har utvecklats, jättekul. Visst var hon på handen ibland men eftersom hon försökte så ville jag inte gå för fort fram så att hon skulle tröttna.

Sen ställde jag mig bara och väntade på att hon skulle göra något, så kom hon in till sidan och satte sig fot. Det var bra men tredje gången så var jag mitt nöt dum för då satte hon igång med att skälla, eftersom det var initiativ jag ville ha så borde jag nog ha belönat det också. Men det gjorde jag så klart inte utan tog ett par steg ifrån henne och hon gick åter in vid sidan. Måste jag styra och ställa hela tiden? Ida behöver ju inte det, hon måste få ta initiativ ju! Hoppas att jag kan komma ihåg det till nästa gång...

Efter som hon sen kom och satte sig vid sidan så jobbade jag på vänstersvängarna, då tappar hon alltid kontakten och ser hon inte hur jag svänger så blir ju inte svängarna så värst snygga heller. För hon ser ju inte om det är vänster halt eller vänster march. Jag svängde bara en aning till vänster och inte hela 90 grader utan kanske bara 30 med bibehållen kontakt och klickade det. Så ska jag nog fortsätta.

 

Gnista fick också träffa på klickern. Eftersom jag på inget sätt är renlärig av något så vävde jag in klickern i det hon redan kan. När jag står kommer hon för det mesta till min vänstra sida och sätter sig (OK, jag rör mig lite frammåt så att hon hamnar där hyfsat rakt) väl sittande vid sidan så klickade jag och hon fick korv. Så tog jag ett steg från henne och hon fick komma in och sitta för klick och korv. Tidigare har jag ju gjort denna övning med "bra" och kasta handske eller få korv. Jag tycker faktiskt att hon blev mer fokuserad med klickern så mot slutet så satt hon fick belöning och så hängde hon såååå fint med med bibehållen kontakt när jag rörde mig något steg framåt. Hon strävade verkligen till rätt position. Åhhh, så duktig!

Ligga kvar jobbade vi också på, fast utan klicker. Hon la sig och när hon legat en liten stund sa jag bra och kastade handsken. I början så var det bara snabbt ner och så upp men ganska raskt så förstod hon att det var ligga kvar det handlade om och det som lönade sig.

Så har jag äntligen fått fart på internet, säkert var det bara något litet fel som en sladd som inte satt i. Ska jag vara ärlig så har det varit lite skönt att inte kunna sitta framför datorn....men det är klart jag har saknat att kunna surfa runt och uppdatera mig ordentligt. Nåväl, nu är jag tillbaka och eftersom mina anteckningar främst är för min egen skull så har jag lagt till anteckningar från den 25/7, 26/7 under den 3/8, den 12/8, 13/8 under den 15/8 så slutligen den 20/8 under detta datum.

 

Idag har jag varit på klubben större delen av dagen, styrelsemöte och medlemsmöte i kväll så det var lite att pyssla med, hundarna fick lite promenader och så lite jobb på lydnadsplan.

 

Ida och jag har klinchat lite på lydnadsplan. Jag vet inte riktigt vad jag har haft för mig så vi har tränat en hel del agility och sånt som inte är lydnad. Men idag fick jag för mig att träna på tvåans moment. Inkallning, inkallning med stå och så fjärrdirrigering. Moment som jag tror hon har blandat ihop lite grand och det kan vara en anledning till att det inte har gått så bra. Men jag var väldigt tydlig i mina kommandon och ritualerna runt momenten och det känns som om hon förstod. Jag tror dock att jag har mycket jobb framför mig och jag får inte bli irriterar eller frustrerad på henne för då tycker hon inte att det är någe kul att jobba med mig...

Min plan ser i alla fall ut så här: slät inkallning på kommandot "hit", inkallning med stå/ligg på kommandot "kom", fjärrdirrigering lämna på "ligg" och belöna snabba fina skiften, utöka till ganska många innan belöning, är hon långsam en dag så strunta i momentet.

 

Gnista fick som vanligt bara leka. Först sätta sig vid sidan och så belönas med handsklek, idag satte jag den i ett snöre så att leken blev lite kuligare. Ibland vill hon springa iväg med den men då jobbar jag ifrån och jobbar kroppsspråk så att hon tycker att jag är spännande och då kommer hon så fint så. Så blev det några ligg också och lite ligga kvar. Hon är duktig! Men jag skröt om att jag kunde blanda sitt och ligg för ett tag sen, nu vill jag inte trassla så mycket med henne så vi kör mest en sak i taget.

 

På SM-fronten är det annars inte så mycket nytt, schema-snubben på jobbet har svårt att ge besked om jag är ledig då eller ej. Jag hoppas så innerligt att jag kan åka!!!!!!!!!!!!! Det vore ju så kul att titta på duktiga ekipage, träffa trevligt folk och få komma ut lite. Det tråkiga verkar ju förståss vara vädret som efter en fantastisk sommar kommer att vara regnigt...jag som tänkte tälta...ja ja man kan ju alltid sova i bilen eller hitta på något annat...det löser sig alltid på något sätt....om jag nu kan åka. Man får väl ha nödlösning B, C, D...osv.

Om jag nu får åka eller ej så får jag önska Malin & Faxa från Östersund som ska tävla i sph-gruppen LYCKA TILL!

 

---

Mer blogganteckningar

 

20/8 2006

 

Idag var det dags för kennelträff med lite Lita Till:are. Det var Kennelmamman Lotta med Lita och Krazy, Kristina & Kaxa, Ulla & Granat så jag & Gnista. Skoj att ha uppfödaren på orten!

 

Vi började med en fika och prat innan det bar iväg ut i spårkogen. Åt Gnista la jag ett spår på 100 m och bitstocken som slut. Medan spåren fick ligga till sig vallade vi en uppletanderuta. Gnista fick börja. Jag tog med mig Gnista ut på djupet och där kastade jag hennes handske så hon fick se, sen bar jag henne tillbaka till ”skick-linjen” och släppte iväg henne när hon tittade åt rätt håll. I början hade hon bra fart ut men så tappade hon bort att det var så pass långt ut. Jag gick passiv med henne ut mot grejen. Det kuliga är att hon jobbade hela tiden och inte sprang till mig med en gång. När hon tog handsken så sprang jag tillbaka och kunde ta emot henne på linjen. Släppte handsken ca 1 m ifrån mig för hon ville ha godiset. Innan hon fick smaskig korv så tog jag upp handsken så det blev (förhoppningsvis lite i alla fall) sambandet avlämnande=godis.

Vi gjorde om samma sak men nu var det inte någon tvekan utan hon sprang hela vägen ut , tog handsken och kom med den! Mattes bästa lilla tjej!!!!!!! Det var ju första gången vi tog den här ”hämtaövningen” ut i skogen, tidigare har vi ju bara gjort den på plan.

 

Efter det att alla hundar fått jobba lite med uppletandet så var det spårdax!

Gnistas spår var ca 40 m, vänstervinkel, ca 50 m, bitstocken. Efter vinkeln blev det motvind, inte så superbra men min duktiga hund löste det hela så fint så.

Vi började med upptaget, jag gick med henne i koppel vinkelrätt mot spåret och hon tog det klockrent. Så följde hon det suveränt, vid de få tillfällena hon kom av spåret så letade hon sig snabbt tillbaka till det. Hon var max 1 m av spåret. När det var motvind i spåret så gick hon med näsan högre men höll sig fint i kärnan i alla fall. Slutet tog hon kanon, hon tog tom upp bitstocken och kom med den! Sen fick fina tjejen korv i utbyte och så fick hon tillbaka bitstocken och så bar hon den tillbaka till bilarna och fick visa alla hur fantastisk duktig hon är. Riktigt stolt var hon. Vad mer kan man önska av min lilla tandlösa tjej!

 

Efter att alla hundar varit duktiga i spårskogen åkte vi till klubben för fika, sen kom höjdpunkten, syskonen G fick leka loss ordentligt! Först var det Gnista som skulle dominera brorsan men han blev snart varm i kläderna och tryckte till Gnista lika gott han. De är nästan lika stora men man ser en tydlig könsprägel. Gnista har kommit lite längre i kroppskontrollen också, men tjejer är ju lite tidigare, hon fintade bort den där brorsan ett antal gånger.

 

Efter att ha vilat en stund fick Gnista träna lite position vid sidan och så läggande. Jag vill inte verka tjatig men hon är superduktig…kan någon tro att jag är annat än nöjd med henne…?

 

Efter att Lita Till:arna åkt hem fick Ida komma ut, det regnade men var ändå väldigt skönt. Finns något härligare än sommarregn? Ida och jag lekte med bitstocken, hon tycker det är kul och behöver få ta för sig. Jag sätter kvar henne med handtecken så går jag ca 10 m och på min ”invit” får hon komma springande och greppa bitstocken. Så kom jag på att vi skulle testa lite ”bevakning”, jag hade henne sittande på handtecken ca 1 m från mig och så stod jag still och peppade med ”skall”, när hon sen skällde bra så rörde jag mig och hon fick greppa bitstocken. Hon var faktiskt ganska duktig, men man behöver då aldrig vara rädd för att hon tar för sig för mycket inte… Våran lilla ”skyddsinspirerade” lek uppskattade Ida och det är nog nyttigt för henne att få ta för sig och växa. Sen la jag samman de två delarna, hon fick först springa 10 m och gripa bitstocken, sen lossade jag den försiktigt och gav handtecken på att hon skulle sitta och så viskade jag ”skall” och efter några skall belönades hon med att jag rörde mig och hon fick gripa bitstocken igen. Jättekul att se att också Ida tycker att den här leken är kul!

 

Nu går jag och hoppas på att få ledigt från jobbet på fredag och lördag så att jag kan åka och kolla på bruks-SM!!!!!! Hoppas, hoppas, hopppas, hoppas…………………

 

Bloggen har funkat så himla bra men nu har den trasslat lite i inloggningen. Men jag har dagboksanteckningar ligger i ett word-dokument för att föras in vid tillfälle. Där handlar det om mina duktiga hundar i skogsarbete...

 

Igår var det dock spår mest lydnad och så lite agility för Idas del...

 

Ida började jag med lite fritt följ, lite väl buffigt i början men det blev bättre efter hand. Inkallningsträning där det som vanligt var starthastigheten som vi jobbade på. Jag ropar och nästan omedelbart kastar jag kongen bakom mig. Det funkar OK, men jag vill ju helst att hon kommer och sätter sig innan jag kastar kongen men då sjunker hastigheten. Visst kan man tycka att det är en ok fart men jag vill se FULL fart och lite muskelanvändning från Idas sida när jag ropar "hit". Men vi jobbar vidare såhär och gör sällan ingångar för då går det bra. Så traskade vi till agilitybanan där jag tänkte att vi skulle jobba med balansens kontaktfält. Jag skickade på "balanssssss" och så fick det sista s'et ligga kvar som ett sakta. Hon kom ihåg att jag ville att hon skulle stanna till innan hon går upp och kontaktfältet tog hon kanon! Eftersom det gick så bra la jag på ett långhopp före balansen som jag ökade längden på och Ida skötte det hela utmärkt. Jag måste dock vara med i nedgången så att hon inte skippar kontaktfältet där.

Senare under kvällen jobbade vi lite med kryp, skall och fjärrdirrigering. Krypet är jag riktigt nöjd med, kanske att hon inte alltid rör sig framåt på kommando utan ligger kvar men det kommer. I krypet är det ju nästan att föredra istället för en hund som har för bråttom... Skall går bra, vi är uppe i tre skall innan hon får belöning, hon skallar ibland "luft" men annars är det riktigt bra. Jag jobbar med henne vid sidan. Fjärren gick också bra, det var ju ett tag sen vi tränade det så vi gjorde inte så många skiften.

 

Gnista har jag tränat lite ligg och sitt med så idag tänkte jag testa orden. Jag hade henne framför mig och efter lite uppvärmning så började jag säga ömsom "sitt" och ömsom "ligg" och hon gjorde rätt!!!! Ibland när jag sa "sitt" la hon sig men hon satte sig snabbt igen utan att jag gjorde något Så orden sitter men ibland gjorde hon innan hon riktigt låtit det sagda ordet sjunka in. Snabba fina ligg och bra sättanden. Kan man vara annat än supernöjd med fröken som använder sina stora fina öron till att lyssna med!

Så jobbade vi lite med sitt vid sidan och hon var duktig där också, när jag belönar med bollen så springer hon efter den, hämtar och kommer fint tillbaka så vi kan leka min lek lite till.

Nu har Gnista tappat en "huggis", bara tre kvar...

---

Lite tillagda blogganteckningar

 

13/8

Lydnadsträning blev det idag.

 

Ida jobbade jag som vanligt med positionen i fria följet, det gick riktigt bra knappast någon trängning, hoppande eller buffande. Skönt! Så jag jobbade med svängarna där hon har en smulas tendens att släppa, tappa kontakten/koncentrationen. Men efter några svängar som följdes av språngmarcher så var det ganska bra faktiskt. Som vanligt bestod huvuddelen av belöningarna i kongkastning.

Läggande under gång kollade jag också av, första gången var hon snabb, andra använde hon fel läggande-teknik, dvs satte sig satte sig först och tog sen framtassarna, men då vi gjorde om så var hon snabb igen. Inga tveksamheter om kommandot i alla fall.

Kryp klarade hon flera steg på raken men jag får upprepa kommandot i varje steg, nu måste jag nog börja ha någon som tittar så att jag kan räta på mig mer och inte böja mig för att ha koll på  bakdelen.

Apportering funkar fortfarande inte, tveksam ut men så när hon väl tagit apporten så har hon bra fart in. Jag ska nog ta och köpa mig en mindre apport att träna på för den jag har är av modell stor, hon kanske tycker att den är föööör stor. Testa kan man ju alltid göra…

Medan jag tränade Ida pågick det skyddsträning på samma plan, ibland har jag upplevt Ida som lite störd av andra aktiviteter så att vi valde den plan var medvetet. Nu brydde hon sig i alla fall inte det minsta, det kanske är så att ju mer liv och rörelse desto lättare att behålla koncentrationen.

Kul var det i alla fall att det var lite skyddsträning på klubben, fram för mångfalden i hunderiet!!!!

 

Gnista fick träna sitta vid sidan och ha ögonkontakt med matte. Jag fick in henne vid sidan med mina rörelser (inga handtecken), så väntade jag till hon satt sig och då när jag fick ögonkontakt kastade jag en tennisboll. Hon sprang efter och så jobbade jag in henne med den andra tennisbollen jag hade, hon lämnade ifrån sig den första och så jobbade jag in henne till sidan i sitt igen innan bollen kastades vid kontakt. Jag tror inte att hon riktigt förstod vad det hela gick ut på men ett frö sådde jag i alla fall, även om hon inte förstod vart hon skulle vara så förstod hon vad hon skulle göra när hon väl var där.

Sen var det ligg och hon var så snabb och duktig, och det sen är kommandot eller situationen som är det viktiga för henne måste jag nog säga att jag tror att det är situationen. Men hon börjar nog höra kommandot. Jag började dra på belöningen idag, jag sa ligg, hon la sig och fick ligga kvar några sekunder innan jag belönade. Bara någon gång reste hon sig för tidigt. Jag har en vansinnigt begåvad hund! J

Så var det passivitetsträning medan vi fikade, hon ville på en två-årig hane ett par gånger men han lyfte bara på överläppen ett par gånger innan hon insåg att han inte ville och så la hon sig.

 

12/8

Idag blev det inget sök så jag tog hundarna och åkte till skogen i stället.

Först la jag två spår till Gnista, ett ca 100 m långt med en vinkel och en trasa i slutet och ett ”back-up-spår” som var ca 40 m långt med trasa i slutet. Sen tog vi en promenad, jag hade tänkt mig en lite längre sådan men efter ett tag kom jag på att jag glömt att låsa bilen och plånboken låg lite väl ostrategiskt så det var till att vända.

 

Gnista fick då vila i bilen medan jag tog Ida med på en ”springövning”. Ida fick se på när jag la ut fem grejer ca 15 m ut på varje sida om stigen och så skickade jag. När jag räknade ihop antalet hämtade föremål så var det åtta stycken och antalet skick var nog nästan 20 stycken så jag tycker att hon var riktigt duktig och gick ut fastän det var jobbigt och tryckande varmt. Några gånger blev det också väldigt bra, Ida vek av framåt för tidigt, jag kallade tillbaka och skickade om, hon gick rakt ut och fick träff på en grej. När det blir så lyckat blir man glad! Givetvis så fick hon smaskig, ”fickljummen” korv i belöning…jag längtar till svalare tider då korven inte blir så äcklig…

 

Efter Idas aktiviteter var det Gnistas tur att spåra. Som vanligt gick vi på spåret vinkelrätt för ett spontanupptag, Gnista kollade av bakåt i spåret, jag höll emot för att sen hänga på när hon tog spåret åt rätt håll. Hon har ett väldigt fint spårarbete, bra tempo och väldigt noggrann och analyserande. Kommer hon av det så jobbar hon sig med en gång tillbaka. Vinkeln gick som på räls och trasan nosade hon till på innan hon ville vidare, jag får jobba på med intresset för grejer i spåret. Men eftersom hon är en gotte-gris så kan jag nog få in föremålen genom att betala med smaskigt godis. Jag funderar på att lägga in pinnar ganska snart eftersom godiset är viktigare än leken med trasan och spåret är roligare än trasan. Kan det vara ”moders-arvet” som spökar på gott och ont….

Reservspåret gick i alla fall minst lika bra, då tog hon det dessutom åt rätt håll men en gång!

 

Efter skogsaktiviteterna skulle jag till klubben och fixa lite sen jobbade jag lite på mitt ”ut”-kommando med Ida. Jag sa ”ut” och när hon sprang rakt ut några galoppsteg kom kongen ännu längre ut. Jag fick ut henne ganska bra till slut, sen gäller det ju att få henne att jobba där ute men det kommer jag till sen. Jag tycker bara att det verkar väldigt praktiskt med ett ”ut”-kommando som betyder ”spring 50 meter rakt ut i anvisad riktning”. Kan kanske vara bra att ha i uppletande och söket. Sen visar det sig om det var nåt att ha eller ej.

I går kväll var jag på klubben för att träna men efter en dags arbete så var jag inte så sugen på att träna lydand med Ida så vi körde agility och Gnista fick leka med Gandhi-briard och leka lite metallapport och ligg med mig.

 

Ida började jag med att baklängeskedja en kombination som bestod av däck  - gunga - hopp - slalom. Min tanke med kombinationen var att jobba med snabbt hinder till långsamt till snabbt till långsamt för att se så att det finns kontroll. Slalom självt gick bra men så fort jag la samman hopp - slalom så började hon slarva, min ambition är att kunna skicka men jag fick först gå fram kalla, in över hoppet, fånga upp och skicka på slalom ett par gånger innan hon började tänka till och ta slalomingången. När jag sen började skicka igen så var ingången ok men hon slarvade sen i slalomet. Jag hade ett kort slslom efter som det mest var ingången jag var intresserad av. Utökade sen till gunga - hopp - slalom och det gick faktiskt riktigt bra, men jag måste vara med i gungan och bromsa för kontaktfältens skull och så var hon för snabb att hjärnan inte han med i slalomet någon gång. Här började hon sen bli lite trött för tempot sänktes lite så "hjärnan han med". Den slutliga kombinationen däck - gunga - hopp - slalom funkade kanon på andra skicket. En jätteduktig tjej har jag.

Blev det fel så ropade jag bara tillbaka henne med "kom tillbaka, det gör vi om"

och belönade med kongkastning.

Efter en paus tänkte jag göra en kombination med långhopp - balans men insåg ganska med en gång att vi ska jobba med kontaktfälten på balansen. Jag ställd mig ca 3 m från balansen sa balans och så ville jag att hon skulle stanna före uppgången genom att säga "stanna". Ida var så inställd på att ta hela hindret och stannade inte förrän uppe på halva hindret. Jag kallade tillbaks henne och efter några gånger så bestämde jag mig för att gå med henne fram och stanna upp henne med händerna i hennes ljumskar och när hon stannat kasta kongen. Det verkade funka bra så det ska jag fortsätta med.

Efter att jag tagit en ordentlig paus så var jag faktiskt sugen på att träna lite fritt följ och sträva efter god kontakt hela tiden. Hon blev riktigt duktig när vi fått hålla på en stund. Så gjorde jag en lång rak inkallning och ett frammåtsändande, transport - galopp - saktagående, och det fungerade också bra. Stannade upp på saktagåendet så jag fick säga "sakta" och då fortsatte hon gå framåt. Jag hade en ganska lång saktasträcka och på slutet tappade hon riktningen lite men det börjar janda så smått.

Att Ida var så på hugget idag kan vara att det var svalare...

 

Gnista fick som sagt leka med Gandhi-briard, en tjusig kille som blev BIG-5 i Svenstavik, jättekul med en buskille. Efter en stunds lekande fick Gnista sitta i bilen medan jag tränade Ida för att komma ut sen för att "tokhälsa" på Lotta, bära omkring metallapporten och bara vara med. Metallapporten tog jag sen med ut på plan, höll i Gnisat och kastade den ett par meter, bar med mig Gnista ca 15 m innan jag ställde upp henne åt rätt håll och när hon tittade mot apporten så släppte jag. Världens fart ut, tog apporten och så världens fart in. Vilken toppenhund! Inga problem med att få henne att byta den mot en kong. Andra gången jag testade var hon lika duktig!

Sen körde vi lite ligg, först stod jag bara med korv i handen och väntade, så "bra" och korv när hon la sig. Så gick jag några steg och sa "ligg" när Gnista "tänkte" ligg och så beröm och belöning som ovan. Snabba och fina "framåt-ligg"...bådar gott det här!

I helgen har det varit varmt, allt känns segt och humöret rinner till i mellanåt. Jag är INTE någon bra matte nu och har la upp en tokig övning i lördags kväll. Ida tyckte att det var jobbigt och jag bev irriterad på henne och sur på Gnista för att hon envisades med att bjasa och äta det den lilla snuskan. Ida tyckte bara att det blev tråkigare och Gnista brydde sig inte överdrivet mycket... Tur att man har stabila hundar så inte bryr sig när jag är tokig.

 

Igår startade jag upp en valpkurs, alla var så duktiga! Det kan förståss bero på att de är lugnare pga värmen... Kul ska det bli i alla fall!

Efter kursen fick Gnista leka med en jämnårig schäfervalp, hon hade det kul och var snabbast. Men när vi skulle bryta leken var hon superduktig och kom till mig med en gång och fick en godis. Jag tycker att det är OK att hon får leka så länge som hon lyssnar och bryter leken när jag vill. Appropå Gnista så börjar jag tro att metallapporteringen inte kommer att vara något problem, hon bär omkring på plåt-matskålar och järngrejor hemma utan att tveka. Verkar nästan tycka att det är lite kul med dem.

Ida tränade jag agility med, har ju en tanke att tävla henne när det är tävlingar här. Fast än det var varmt så var hon på hugger...skillnad på träning och träning...men hon tycker ju agility är kul. Jag gjorde några kombinationer för att kolla hennes förighet och hur hon lyssnade på orden. Första kombinationen bestod av däck - platta - slalom och som vanligt länkade jag bakifrån. Slalom var hon lite slarvig i, hade svåra att efter två lite fartigare hinder bromsa in och tänka till men efter några gånger gick det bra. Nästa kombination var balans - hopp - hopp - hopp - A. Hopphindren stod så att efter det andra så var det en hel sväng till det tredje och sen A-hindret. Det gick bra men jag måste verkligen jobba med alla kontaktfält och få henne att ta alla sånna hinder sakta. Som avslutning la jag ihop en liten bana med däck - platta - slalom - runda(under A-hindret) - balans - hopp -hopp -hopp -A-hindret. Hon klarade det bra och jag hann med, jag får tänka på att hon inte är 100 när jag jobbar på hennes vänstra sida och så kontaktfälten förståss. Men hon är pigg och glad hela tiden trots det var väldigt varmt.

 

Något skogssök blev det inte eftersom vi var för få men markeringsövningar på plan fick vi till.

 

Ida fick första skicket ta en lösrulle och sen ta den egna eftersom jag glömde ta med två lösrullar.

Första skicket sprang Ida ut och tog först rullen på halva vägen, inte förrän tredje gången jag skickade när jag tagit av henne rullen helt sprang hon till figg och tog lösrullen. Bra tillbaka, bra påvis, bra lek och så avslut med godis.

Andra skicket skickade jag men tyvärr stod det folk bakom figgen så Ida såg den inte riktigt. Men när hon väl kom fram så slaskade hon en del innan hon med lite hjälp tog rullen.

Tredje skicket slaskade lite men tog rullen ganska omgående.

Fjärde skicket skickade ett par gånger innan hon tog rullen.

Femte skicket gick bra.

Sjätte skicket dröjde innan hon tog rullen.

Sjunde skicket skickade två gånger och hon tog rullen andra gången.

Ida tyckte att det var varmt och lite omständigt att springa flera gånger. Jag tror inte att hon var speciellt trött men hon är ju bekväm av sig och man kan ju alltid testa att komma undan och göra det lite lättare för sig. Markeringarna verkar ju funka i alla fall. Kanske, kanske att man skulle testa en appelltävling snart.... Men jag skulle vilja testa tävlingsmässigt en gång först.

Direkt efter söket kastade jag iväg kongen och då sprang hon minsann väldigt snabbt!

 

Gnista fick leka lite, träna position vid sidan och ligg. Snabba fina ligg var det!

Lotta och Hanna var på klubben och tränade också, Gnista tyckte att det var kallas! Men det var kul att se att även fast de var där så ville hon jobba med mig. OK vid ett tillfälle drog hon iväg för att kolla in en liten valp, jag försvann och när hon blev avbruten där borta så kom hon som ett skott till mig och när hon såg mig så sprang jag ifrån henne. Sen höll hon sig med mig hela tiden.

 

Avslutningsvis fick Ida tränan lite apportering. Jag vill få ett bättre tempo i utgången, för hon går så väldigt tveksamt ut och tar apporten, men när hon väl tagit den så har hon bra fart in.

Saker som testades...

- kastade och hon fick hämta, bytte med korv som även visades innan.

- lämnade henne ca 5 m, kastade och gick tillbaka och skickade (för att få längre springsträcka).

- höll i halsbandet, fastade och släppte innan apporten landat.

- kastade, skickade och så snodde en apporten för henne.

- höll i henne, kastade apporten, puffade Ida bakåt och sprang själv till apporten.

- struntade i avlömnandena och sa bara "släpp" och kastade kongen bakom mig.

Jag ska testa puffa Ida bakåt igen för den varianten hajade hon till lite på. Tack för idén Lotta! Men det är svårt att hitta något som hon tänder till på med tanke på att det bara är själva utgången som trasslar och ingången går bra. Jag har försökt få det positiva i avlämnandet finnas med i hennes minnesbild redan när jag skickar men jag får inte riktigt henne att förstå... Det är bara att jobba vidare.

Ida hade en mindre kul dag på jobbet med mycket bil-ligga medan Gnista härjade vilt i det Könbergska hemmet. Det var tur för Gnista eftersom jag var med och startade upp en utbildning för Försvarsmaktshundar och det innebar ju att mina hundar inte fick så väldigt mycket aktivitet. Efter kursen blev de dock kompenserade med lek. Gnista fick leka lite med Pecka som hade trasa i snöre och jag och Ida lekte sen med bitstocken.

Gnista skötte sig bara bra och tar munnen full och blev så stolt när hon fick vinna trasan och gå iväg med den. Hon blev väldigt angelägen att få tag på trasan och riktigt stod på bakbenen för att nå den. Hon var tyst och fin hela tiden. Kanon helt enkelt!

Ida lekte jag med själv, hon fick sitta och så bjöd jag in till. Hon kom med bra fart men andra gången sprang Gnista (som var lös) ivägen och fällde nästan Ida som var helt fokuserad på bitstocken. Då fick Gnista gå till bilen och sitta där tills vi var klara. En liten temposänkning hade jag sen men då gjorde jag lite flyende, jag bjöd in och så sprang jag men såg till att ta emot på ett bra sätt med bitstocken. Det tyckte hon var kul och farten ökade. När hon vinner så kommer hon och direkt med bitstocken och vill att jag ska ta och dra i den.

Jag tror att det var nyttigt för Ida det här, jag körde lydnad efter och hon var väldigt "med" och alert. På promenaden efteråt så var hon dessutom snabbare att säga till Gnista än hon har varit på ett tag och det skadar ju inte...

 

I kväll hoppas jag på sök.

---

 Lite infogade blogganteckningar......

 

26/7

Idag åkte vi till Jamtli, Gnista fick följa med Henrik och mig medan Ida fick ha det lugnt och skönt hemma. Jag vill inte lämna Gnista hemma så länge ännu för hon gnager en hel del och så kan det hända en och annan olycka när jag slarvar.

Alltså har det blivit miljöträning med mycket folk - hälsar balanserat när kontakt bjuds, springande &  lekande barn – inget som hon bryr sig om, är ju i och för sig van vid Henrik, häst & vagn – konstiga varelser som man måste skrämma iväg, getter – det var ena konstiga hundar, väntan – medan Henrik lekte på olika ställen så var det passivitetsträning  och hon lägger sig ganska omgående och är uppmärksam på vad som händer runtikring utan att behöva agera på allt. Så det här var rena rama MH’t…

Efter Jamtli åkte vi hem och hämtade Ida för en skön skogspromenad.

 

25/7

Ida tränade jag fritt följ med idag också. Jag vill köra hårt med det tills det känns bra och hon håller en bra position och får upp tempot i sättande och svängar. I början hade jag hennes huvud mot mitt ben i varje steg men efter att ha stannat och börjat om så fort det hände så blev det bättre för att i slutändan bli riktigt bra.

Så tänkte jag fila lite på framåtsändandet.

Jag ställde ut två gamla brukshinder som grupp för att jag skulle ha lite koll på avstånd, sen stegade jag så jag fick en sändande punkt 20 m från min ”grupp”, gick sedan ytterligare fem meter innan jag gjorde en lång (hela sträckan, alltså lika många meter på andra sidan gruppen också) inkallning i vardera riktning för att få in sträckan. Så gick jag fram till ca fem meter från ”gruppen” och började med ”sakta” biten. Jag tycker att Ida var lite ofokuserad och hon gick mot hindren några gånger, jag tog tillbaka henne och började om och när hon började gå åt rätt håll så belönade jag ganska omgående med kongen, först några gånger framåt för att stärka riktningen och sen bakåt för att stärka ”bromsen”. Efter några gånger gick jag tillbaka till min startpunkt för framföring och sändandet. Mitt ”före” betyder ju att det ska vara fart framåt (visst går det ut över starterna i framförgåndet men det struntar jag i) och hon galopperar ut riktigt bra, jag behöver inte vara rädd för att hon ”springer ifrån mig” snarare tvärt om, att hon inte går ut tillräckligt. Så jag kan ha mycke kong-kasta för mig utan att det höjer intensiteten för mycket.

Nåväl, slut på utsvävningen och tillbaka till vad jag gjorde och hur det gick…

Jag startade framföringen och när hon tittade på mig i höjd med startpunkten så skickade jag på ”före”, bra fart ut, saktade in när jag ropade ”sakta” ungefär vid den punkt vi tidigare använt ca fem meter innan gruppen. Första gången belönade jag ganska omgående när hon saktade in och hade rätt riktning. Andra gången var galoppen OK men jag ville ha lite fler steg i saktagåendet innan jag ville belöna. Då tvekade hon lite och tappade riktningen men jag fortsatte ändå gå och sa ”sakta” igen och då rätade hon upp sig och gick riktigt bra. Nästa gång gick det bättre så jag tror att hon har förstått vad varje del går ut på egentligen så nu gäller det att tråckla ihop delarna.

Nästa gång momentet tränas ska jag:

1. Köra en inkallning i vardera riktning.
2. Börja med ”sakta”-biten en eller två gånger, försöka utöka sträckan så att hon inte förväntar sig belöning så snabbt.
3. Köra framföring, skicka och snabbt belöna inbromsningen.
4. Köra framföring, skicka och låta henne gå en bit sakta innan jag belönar.

Inkallningen kommer jag inte att köra förrän hon lugnt kan gå sakta till planen tar slut. Jag vill inte att hon börjar vänta på inkallningen förrän hon är säker i övriga delar av momentet. Så kan man faktiskt jobba med inkallningsdelen på promenader.

 

Gnista lekte jag med. Handsken som vi lekt med tidigare tog vi fram igen, den är så lagom mjuk nu när hon är i ”tandtapparåldern”. Så kan man leka många olika lekar med den.

Första leken var en kamplek, jag drog handsken efter marken, Gnista tog den och drog emot. Idag kom det lite ljud från henne. Så fick hon vinna den och när hon stolt travade iväg med den så gick/småsprang jag åt andra hållet och när hon kom efter så ändrade jag riktning så att hon fick jaga mig. Försökte hon dra sig undan när jag sträckte mig efter handsken så sprang jag iväg ännu mer så att hon kom till mig och vi kunde återuppta kampen som hon åter fick vinna. Varje gång kom hon till mig så jag är jättenöjd. Kampade bra gjorde hon också, vid ett tillfälle rök en tand när handsken for ur munnen på henne men hon sa inget utan tog bara omtag och kampade vidare. Vicken brud!

Så lekte vi en hämtalek, jag höll henne i halsbandet, kastade handsken ett par meter, lyfte upp henne och bar iväg henne ca 15 m, ställde ner henne och släppte när hon tittade åt rätt håll och när hon fått fatt den röra mig ifrån henne. Full fart till handsken, i inbromsningen slog hon nästan en kullebytta, bra gripande och höll den fint när hon sprang i full fart tillbaka till mig. Första gången sprang hon förbi mig men det var bara att gå ifrån henne så kom hon och vi bytte med godis. Andra gången kom hon till mig med en gång.

Så pausade vi och så var det lite positionsträning, eller helt enkelt att hon ska sitta på min vänstra sida så rakt som möjligt och titta på mig.

Ligg som tidigare men idag började jag lägga in ordet ”ligg” just i läggandet. För hon var så snabb att lägga sig när jag väntade ut henne.

 

 

När jag gått sökkurser för Åsa Löfberg har hon pratat om en skick-övning, man går på en stig och skickar ut hunden till trasor/leksaker som man har lagt ut på vardera  sida och så skickar man som sökskick och hunden springer ut och hitta och hämtar trasorna. Jag har länge funderat på hur jag skulle lägga upp det på ett bra sätt så att det ska passa Ida. För övningen i sig skulle ju vara kanon när man tränar "springet". I går hade jag funderat färdigt och med lite tips från Carinas blogg så la jag upp det som följer...

 

Jag tog med 12 leksaker/trasor och gick kanten på en tänkt sökruta som blev 15-20 m djup och grejor på djupet på båda sidorna. Sen tog jag med båda hundarna i koppel, tog av dem vid starten och så skickade jag Ida på kommandot/startordet "ut". Gnista fick fara med som hon ville. Första skicket sprang Ida ut och vek ganska snart framåt i rutan, Gnista sprang däremot rakt ut (följde väl spåret), plockade trasan och kom glatt till mig med den. Gissa om Ida blev "lång i syna" speciellt när Gnista fick betalt med en godbit. Nästa skick var Ida mer på hugget och i slutänden hade de tagit ungefär fem föremål var. Det kuligaste var på det sista som var bitstocken, det plockade Gnista in minsann, så stolt var hon!

De två missade föremålen var en stor kong och en tennisboll som Ida hittade när vi gick och letade efter dem.

Det var en kul övning som vi kommer att göra fler gånger, Ida mår bra av konkurrensen och när hon väl förstår vad leken går ut på så kommer jag att öka djupet. Gnista kommer att fatta den här leken snabbt och det är kul att våra "avlämnandeövningar" även funkar i skogen.

 

Innan jag fixade rutan hade jag lagt två korta spår åt Gnista, bara ca 40 m med leksak i slutet. Efter att hon jobbat så bra under den tidigare övningen så tänkte jag att vi fick se hur det gick. Hon plockade upp spåret med en gång och spårade perfekt! Jag hade gått lite på och av stigar och det löste hon superbra, snabbt upptäkte hon att spåret försvann, gick tillbaka och hittade rätt på det igen. Jag tyckte att hon visade större intresse för slutgrejerna (en tygkanin och en arbetshandske) och hon har lärt sig att man får "betalt" när man hittar dem. Jat tror inte det skulle vara någon konst att lära henne pasiva markeringar om jag hade velat det. Men jag får se får jag dem riktigt bra så vore det kul att testa. Men då måste markeringarna bli bra eftersom vi ska tävla och inte har råd med osäkra markeringar!